lördag 11 juli 2015

Anledningen Out There

När jag tidigt i våras och så snart det var möjligt köpte min biljett till Paul McCartney Out There, var jag pirrig i kroppen hela resten av dagen. Jag vet inte hur många gånger jag kollade bekräftelsemailet från BiljettShop. Alltsedan dess har jag längtat och skruvat upp förväntningarna. "She Loves You" kommer jag ihåg att jag hörde och kunde sjunga på våren 1964, endast 4 år gammal. I det minnet finns mina ljusblåa gummistövlar med spetsiga tåhättor. Under de senaste två åren har jag haft det senaste albumet NEW i lurarna varje dag. Om Paul McCartney spelat med The Beatles, gjort solokarriär, spelat med Wings eller gjort en solokarriär till så jag har jag följt honom. Därför blev det en episk kväll för mig i Tele2 Arena i Stockholm den 9 juli 2015. Paul berättar inte bara om sitt osannolika, musikaliska liv, han berättar också stora delar ur mitt eget. Det är en märklig känsla den, att den här mannen känner jag mig så bekant med. Jag var på plats i arenan en timme före utsatt tid. Eftersom jag inte varit med om liknande evenemang tidigare så ville jag uppleva allt. Se hur arenan fylldes med folk. Satt och lyssnade till härlig kontemplativ musik som byttes till Beatles-disco och som succesivt ökade i volym. Jag hittade igen Katta och Steve i folkhavet och Katta tog bilden på mig som jag tycker är så berättande. En närmast överglad och lycklig Tittijag med höga ambitioner att vara delaktig. Från den sekund Paul McCartney kom in på scenen förändrades bilden från ett kanske till verklighet. En helt fantastisk show! "Eight days a week" och ytterligare ett fyrtiotal låtar med total närvaro. Mycket omväxlande, fin och rolig repertoar. Jag tycker om hyllningarna till de människor som för alltid måste få rymmas bredvid Paul, som Linda, John, George, Ringo, hans nuvarande hustru och kanske någon fler. Vad säger en när "Genuint Råbäst" blir en blek antydan till vad en tycker? Alla mina förväntningar, uppskruvade till högsta läge, infriades. Nu ska jag försöka bearbeta upplevelsen, det blir inte helt enkelt. Kanske målar jag om pianot så att den överväldigande upplevelsen kan få sitt utlopp via mina händer. Det vore likt mig.

Stockholmstripp

Det kändes tonårsaktigt att åka tåg på lågprisbiljett och under dagtid mellan Umeå och Stockholm. Checka in på ett vandrarhem i Gamla stan med en liten rygga och sent på kvällen göra ett tappert försök att göra stan. Det gick inte så bra för mig även om jag såg andra som verkligen lyckats. Efter en natt med tämligen lite sömn köpte jag en latte på Stora Nygatan och började gå ut mot Fotografiska. Regnet ömsom duggade och strilade och jag tackade min fjäderlätta regncape för att den nästan helt själv lagt sig i min handväska. Den här gången var det extra roligt att besöka Fotografiska eftersom Anna var veckans gästfotograf på deras instagramkonto. Utställningen med Inez van Lamsweerde & Vinoodh Matadin var det bästa jag sett på länge, färgstarkt och provocerande. Vackra blommor och utstuderade porträttbilder. Läckert! När jag var nöjd tog jag gratis bussen till IKEA och återvände mot centrum några timmar senare och i vanlig ordning med ett shoppinglass från helvetet. Promenerade ut till Moderna museet där nio konstnärer stod bakom utställningen Efter babel. Skitbra! Fastnade för en tryckt tröja för mig själv och alla andra Ain'ters samt en film om en papegoja som äter solrosfrön med påmålade ? . , : ;  ! "-tecken medan en radioröst piskar upp stämningen tills folket får anledning att jubla. Ett kusligt sätt att beskriva hur sjukt samhället kan bli. För mig, som ideligen kollade hur Annas bilder togs emot på instagram, fick filmen en annan och mycket roligare betydelse. Jag var nog på extra bra humör för jag tyckte till och med att slottet var vackert. Det såg ut som en marinmålning i eftermiddagssolen, men snart kom regnet. Jag tog in på vandrarhemmets kvarterskrog och beställde fish & chips. Det ska serveras med vinäger och ärtpuré, inte med tomater och legymsallad. Men okej, det var jättegott. Dagen därpå hade jag en lunchträff med Lena och det var så roligt att ses igen. Hann med en supergod lunch och mycket prat. Promenerade tillsammans längs kanalen på Kungsholmen ända tills Lena tvingades återvända till mera jobb. Jag fortsatte promenaden ensam med siktiet inställt på Stadshuset, en ljuvlig promenad i ett Stockholm jag inte sett tidigare.

tisdag 7 juli 2015

Bjurholmsdagar

Så blev det tillräckligt varmt för att sova med öppet fönster. Det är mysigt tycker jag och jag är beredd att vakna under natten för att dra täcket tätt omkring mig. Känna att näsan är iskall, ett bevis på att en är kärnfrisk. Anna kom över den halvlediga onsdagen. Vi promenerade till hästarna, Anna kunde deras namn och förklarade släktförhållandet. Vi gjorde tacos till middag och slafsade i oss maten i stort behov av en servett så som det brukar vara. Första helgen i juli är vikt för Bjurholmsdagar. De enda som saknades på årets upplaga av infinna-sig-listan var lillfamiljen, Karin jobbade. Men alla andra, singelladies, parrelationer, förlovade festfolk och äkta makar med anknytning till familjerna Rystedt/Ådén dök upp i stugan fredagkväll alternativt lördag och vi levde och firade helgen tillsammans eller för sig. Vi sågs i huset allesammans även om inte alla bodde där. Luncherna intogs på byn och företrädesvis i sällskap med öl och trevligt folk, och middagarna i stugan och företrädesvis tillsammans med vin och trevligt folk. Vi turades om att bjuda. Härligt goda pajer varvat med saffransdoftande paella. Det här året hittade jag något att köpa på marknaden. Två peruker. Jag tänkte nog mest på att leka med Julie, men det visade sig att både Sofia/Anna och Katarina/jag kunde ha kul en stund också. Festkvällen lördag kändes kylig och "gammfolke" stannade framför brasan. Ungdomarna drog iväg på äventyr. "Kom inte hem förrän midnatt!" föreslog jag.

Stugliv

Både pelargonerna och basilikan trivs i stugkökets söderfönster. Basilikan till den grad att jag kunde göra pesto av topparna på plantan som fick sällskap av bl a västerbottensost. Smaskens! Jag har roat mig med att pyssla fram ett nytt lilltäcke till lilla bejbisen som snart ska komma till oss. Oj, så många tankar som får plats i och mellan sömmarna, pressandet och monterandet. Ett mycket trevligt hantverk. Lillfamiljen kom ut till stugan och Julie var så badsugen. Hennes nya badleksaker hajen och "krokendilen" pumpades upp och Julie badade trots vattentemperaturen som bara mätte plus 16 grader. Så en dag var himlen knallblå från tidig morgon till sen kväll. Vi fick en riktig sol- och poolbadardag. Det var så mysigt att vara tillsammans och leka.
Jag roar mig också med promenader. Hästarna i hagen som ser ut som tonåriga bästisar som klär sig och har håret på exakt samma sätt och gör exakt samma saker exakt samtidigt är egentligen mor och dotter. Det är så mysigt att ha djur på promenadavstånd även på countryside, vi är ju vana vid att ha det så hemma i city. Blommorna är kraftigt försenade. Liljekonvaljerna med minst en vecka, men väl i blom har doften varit berusande. Tidig lite krispig sommarmorgon med liljekonvaljsdoft. En hit! Jag slutar nog aldrig med att förundras över det vackra landskapet runt stugan. I mötet med den sista bilden i raden måste jag häpna, ta upp kameran/mobilen och messa Anna. Kom! Och hon kom.

Midsommar

Veckorna innan midsommar var så kalla och tråkiga så att jag var lite bekymrad, hur ska det här gå, hur ska vi kunna fira midsommar i stugan? Har vi brasved? Element? Filtar? Per-Örjan och jag gjorde som vi brukar och hoppades på det bästa och på midsommarafton kom både släkten och solen med värme och vi fick en riktigt fin helg. Björkris och myggor. Blommorna som inte slagit ut ersattes av några jag köpt in från bl a H&M. Simon, som kom på motorcykel, imponerade stort på Rex. Julie och Rex var på topphumör och lagade mat i lekstugan medan Steve grillade och jag pysslade i köket. Lillpricken Dante, som med största sannolikhet är ett socialt geni, gav oss var och en av sin odelade uppmärksamhet. Det är som ville han säga: "Jag ser dig, jag ska lyssna till dig". Den tekniska utvecklingen med surfplattor gör det nu möjligt för oss att plocka fram texter när vi vill sjunga. Då visar det sig att vi inte kan bestämma oss för VAD vi ska sjunga. Men det blev både sång och sent till sist. På midsommardagen kom fler släktingar och vänner och sommarlivet fortsatte i solen. Badare (Eddie och Julie i en 16 grader varm bassäng), solbadare, gitarrspelare, pulkåkare (Julie och Rex med Simon som dragare), vattenlekare, gungare, lekstugesittare, poolskötare och balkongnjutare. Huset som rymmer det mesta fick också bjuda på det mesta. Fortsatte midsommarfirandet med mat, vin, prat och sång. Jag gjorde ett, väldigt fint tycker jag, balkongframträdande med Be-bop-a-lula. John Lennons version och Jonas/Steve på gitarr. Blev så bra. Kortsammanfattar midsommarhelgen: "Be-bop-a-lula" och "Simoncykel" och längtar redan till nästa midsommar.

söndag 3 maj 2015

Jamen, förra helgen

Återigen en försenad bloggpost. Förra lördagen flög jag ner till Arlanda tidigt på morgonen. Tog expressen in till Stockolm och mötte upp kamraterna i kyrkomötesgruppen. Vi bussade oss ut till Bommersvik där jag inte varit tidigare. Vi började med lunch och konfererade sedan under eftermiddagen med ett mycket bra och omväxlande program. Jag tog en promenad före sena middagen i ett underbart blekt ljus. På avstånd hörde jag en trumpet. Sommarnatt. Middag med den fantastiska gruppen av kamratskap och prat. Oj, vad vi kan prata! Kvällen blev inte alltför sen och det passade mig bra. Dagen därpå var vädret strålande. Jag promenerade en stund efter frukost. Försökte plaska med ftterna vid bryggan. Havet var uppskattningsvis 6 grader varmt. Ägnade en del av dagen åt att tänka till om motioner. Det är två saker jag skulle vilja motionera om. Den ena svår att lägga på nationell nivå, den andra närmast hisnande otänkbar. Jag får skämta lite först för att kolla upp om någon annan blir intresserad. Efter söndagens eftermiddagsfika gick bussen tillbaka till Stockholm city. Jag skyndade till vandrarhemmet och lämnade bagaget och vidare till Moderna muséet. Shoppade affischer och gick noggrant igenom några utställningar. Dansschemat är verkligen fantasieggande. Jag hade längtat och sett fram emot att få njuta av körsbärsblommorna i Kungsträdgården. Jag hann! Blekt ljus även här i sena eftermiddagen och skugga. Sov gott och vaknade tidigt. Kom till Fotografiska en god stund innan de öppnade. Satte mig på kajen och bara tittade. Gamla stan och Gröna lund i strålande sol. På muséet hängde Martin Parr's fotografier. Så sjukt kul utställning! Jag skrattade högt för mig själv och kunde inte alls uppföra mig. Jag är nu lycklig ägare av affischen där Union Jack täcker ansiktet på en sittande tant. Underbart! Gjorde först ett långt besök på IKEA och sedan shoppade jag i city. Kom hem sent på måndag kväll och åkte till Luleå dagen därpå. Resten av veckan har jag ägnat åt att hela både mig själv och bilen. Det känns obeskrivligt skönt att ha fått nån sorts diagnos på tillståndet som stör mig. "Överproduktion" säger läkaren, giftstruma säger jag.