Sen höstdag

Igår vaknade både Anna och jag med samma tanke. Cykla upp till Nydala. Ett alldeles underbart väder och troligen en av de sista dagarna som känns höstiga innan vintern kommer. Det var ljuvligt att cykla utefter älven med solen i ansiktet. På Tomtebo hälsade vi på hos Karin som bjöd på te. Där står nu en liten spjälsäng bäddad och väntar. En liten babysitter står och väntar. Ett barnskydd (något som på min småbarnsmammatid hette bilbarnstol) står och väntar. Trots att Karins mage är sprickfärdig så är det närmast ofattbart att...snart kommer det en liten! Anna följde mig en kvarts runda runt Nydalasjön innan hon vek av för att cykla till jobbet. Jag fortsatte och njöt av varje minut. Stannade till hos Karin en stund till innan jag cyklade hem igen. Min förkylning tog ner mig, och jag kände mig helt slut när jag kom hem. Hostan sitter kvar och retar mig. Jag har rätt mycket för mig just nu. Som tur är kan jag utföra det mesta hemma och vid telefonen. Jag raggar lärare till dansskolan och det är inte det lättaste att få tag på kompetenta personer. Hittills har jag dock lyckats riktigt bra, det gäller bara att få alla pusselbitarna på plats. Jag har lite is kvar i magen men snart sliter jag mitt hår.